Man skulle kunna börja med att säga något om alla nya spelare som anslutit. Som till exempel Isabella, Ida, Karin, Ines, Tyra, Elsa, Nico och Peggy. Hjärtligt välkomna tjejer, superkul att ni hittade till oss! Vi är med våra 36 spelare en av de största trupperna i klubben, vilket vi är förbaskat stolta över. 

Man skulle också kunna börja med att skriva något om alla träningstimmar som vi lagt ned tillsammans och hur mycket vi har lärt oss av varandra, som att visa respekt och stötta varandra och kämpa som ett lag. Om vi lägger ihop alla spelares träningstid så har vi tillsammans tränat över 4374,20 timmar! Och då har vi inte räknat med alla timmar som vi tränat och spelat tillsammans med andra lag på korsen och tvärsen.

 

Eller så kan man börja med alla matcher vi spelat och alla hallar vi hängt runt i. För första gången har vi spelat nivåindelat. Visserligen med två lag i samma nivå, men det har varit två internderbyn och så mycket kämpa. Att vi fick chansen att testa att spela i F12-serien var jätteroligt och ett kvitto och en värdemätare på vad vår träning betyder för framtidens Årstalirare.

 

Vi var på ytterligare ett föreningsläger i Katrineholm. Det skulle man kunna inleda med, för det är ju där säsongen börjar på något vis. Det underbara kaos som bara finns på läger och hur vi lärde känna andra sidor av varandra, målade naglarna och träffade nya kompisar. Vi fyllde dessutom på med fler akutsjukvårdsutbildade ledare, vilket man aldrig kan ha för många av.

 

Apropå utbildning så kan vi, om vi vill, inleda med Ebba som plockats ut att gå kursen Framtidens Ledare eller de nya tränarlicenser som vi dragit ihop. Vi fick iväg Tyra på distriktets målvaktsutbildning och vi har haft regelkunskap. Och några föräldrar fick världens snabbaste genomgång av hur ett sekretariat fungerar.

Om man tänker efter så är ju egentligen allt vi gör någon form av utbildning.

 

Om man vill kan man börja med att tacka alla föräldrar som ställer upp och plockar upp, skjutsar, hejar, hämtar, håller koll på oss tränare, står i kaféet, peppar, startar och stoppar matchuret, hänger med på landskamp, plåstrar om knän, ger beröm, tar bilder till instagram och fixar med bingolotter. Och de möter oss alltid med ett leende. Vi har världens bästa föräldragäng. Sedan får vi ju inte glömma alla syskon som tvingas upp ur sängen tidigt på söndagsmorgonen för att syrran ska spela match. Tack för att du ställer upp, rätt vad det är så blir det vår tur att heja på dig.

 

Kanske ska vi börja med de nya matchtröjorna? En succé från första sekund. Med namn på ryggen och allt. Tack till alla för att ni hjälpte till.

 

Nej, vi vill börja med att tacka alla som har haft ett finger med i spelet för ett helt fantastiskt 2022! Ett år när vi lämnade handbollsskoleliret och började spela handboll på riktigt, när det blev fokus och skärpa på träningen men med lika mycket skratt och trams som tidigare (går det ihop?).

Tack! Tack och åter tack! 

 

Tweeta