Vi har i helgen varit i Sundsvall och lirat Sundsvalls Cup. Efter en säsong där vi mött mer eller mindre samma lag om och om igen, så var det befriande och spännande att få möta helt nytt motstånd.

I vår grupp fick vi möjligheten att testa skillsen mot lag från de ”norra” delarna av landet och Norge; Kalix, Sikeå, norska Steinkjer, Borlänge och Edsbyn.
Efter den första inledande matchen stod vi dock en aningens förbryllade. Utvisningarna hade duggat tätt och vi hade fått fler straffar emot oss än vi fått på hela säsongen. Spelade vi för hårt? Var vi ojusta? Har våra övningar i närkontaktspel varit helt tokiga? Redan i andra matchen insåg vi dock att vi var på rätt väg. Alla våra motståndare var jätteduktiga och spelade en minst lika offensiv handboll som vi.

Under hela helgen imponerade tjejerna stort när till slut det snabba spel, med växlande genombrott och distansskytte, som vi jobbat på satt som en smeck. Vi vet att vi har ett bra försvarsspel när vi vågar ta för oss och hittar tajmingen, men det tjejerna visade prov under delar av cupen var helt makalöst. De slet och hjälpte varandra och stod upp hur bra som helst.

De största behållningen är trots allt det beröm som våra coachande ledare, Amanda och Ebba, och tjejerna fick av flera domare för den laganda, inställning och glädje som de visade för handbollen och spelet. Tack, det smäller högre än vilka guldmedaljer som helst (de slarvades bort, det är därför vi inte har några med oss hem).

Träning på tisdag.